Otacksamhet och andras falskhet

Precis det känner jag.,jag känner mig otacksam….Fyfarao för mig!!!

Jag har ändå haft turen i mitt liv och lyckats skaffa mig en utbildning,jag har ett fast jobb(även om det är på tiden att byta) Men framförallt så har jag fått den fantastiska gåvan att föda 5  helt olika men ändå så underbara barn,det är inte alla som får den chansen,vissa får inte ens chansen att föda 1… Så varför är jag då såhär otacksam? varför mår jag som jag gör och framförallt?! Varför känner jag sånt hat emot livet??? Varför är jag inte lika dumsnäll och godtrogen som andra?Iofs är väl det bra..Vi människor är så extremt jävla falska och dom få stackare som inte är de,dom är sällsynta..Jag behöver rakhet och 100% ärlighet för att knyta an till någon…Jag har faktiskt några guldkorn i mitt liv,men att hitta fler är som att leta efter en nål i en höstack,Jag vill faktiskt ha fler ÄKTA vänner,Men alla ska ha en sådan Tuff/Hård/perfekt/Lycklig ect,ect fasad så jag vill spy,jag passa inte in oavs hur mycket jag försöker..Det blir bara falskt!! Tyvärr!! Ärligt?! Finns det inga fler roliga,riktiga,äkta,ärliga vänner?? Finn det dom verkligen på riktigt dom som aldrig,aldrig har problem eller liknande?? Eller är vi människor bara sååå sjukt vla falska???…Det kan ju omöjligt bara vara jag och mina små,små guldkorn?! Iofs så vet jag ju om fler,som fan har det värre än mig,men på ett annat sätt och det är ändå gifta par med hus,barn ,jobb osv osv…men det sjuka är ju just att dom är så saaatans falska utåt,men sanningen kommer ju alltid fram till dom närmaste,allt berättas ju för dom oavsett om dom vill veta eller inte 😉 Löjligt är det iaf,för att spela perfekt leder bara till större problem,det är bevisat både av egen erfarenhet och genom andra som berättar Så??…..Varför är folk så satans falska egentligen,vad känar man på de?? Jag försökte en gång..JISSES!!!!  Hur tror ni det slutade??? Jo som alla vet!!! Det slutade med ett tablettmissbruk  och en psykos jag inte ens önskar min värsta fiende,det ledde till mitt första och enda extrema självmordsförsök,tyvärr så kom dåvarande sambo hem och allt slutade med att jag låg på HIVA(hjärtintensiven) ett par dagar och sen X-antal månader på psyk för att komma tillbaka… Vet egentligen inte vart jag vill komma med detta..Tappade nämligen tråden lite…pga minnerna….Iaf så stör känslorna mig,jag kunde ju fasen inte ha det bättre än vad jag har nu!!! Jag har aldrig haft det såhär bra med jobbet,världens bästa särbo som gör allt för mig,världens bästa barn,värlens bästa lägenhet(som iofs skulle kunna vara bättre med snyggare tapeter och golv,men allt kan väl bara bli bättre för alla i den idylliska världen😉.Men ändå..Allt flyter liksom på exakt så som jag vill ha det nu,jag tar mina mediciner som jag ska osv,osv..så sluta gnälla och SLUTA leta och vänta på sånt som ändå inte finns mer än i fantasin,din dumma otacksamma människa!!! Var istället glad och tacksam för det du har,här och nu!!!

Kan vara rädslan för att allt snart kommer gå i bitar,som det alltid gör,nått kommer hända,det gör det alltid när det går bra…Så…Kan vara det som gör att jag inte vågar..Vågar hoppas och tro på att äntligen få må bra,leva mitt liv  mina vilkor, på riktigt,utan tabletter och skit!!Utan att spela helt enkelt!! Att bara vara jag och att det faktiskt inte Alls är fel  mig och mitt liv!! För alla är olika och alla har olika mål!!!

Mina två underbara pojkar sover nu,så det blir soffläge och full njutning av tv,utan ,stimm och stoj..bara full njutning av att få vara helt ensam en stund innan jag kryper ner hos dom..(ja vi samsover)Men jag har känt sista tiden nu att jag verkligen behöver denna tiden för mig själv så extremt mycket.Jag behöver vara HELT själv för att kunna ladda mina batterier(mitt krävande psyke)

I morgon ska jag hämta mina 2 stora barn och det kommer bli en helg full med bråk,stimm,tjaffs,godis,pizza,film och massor av mys..Som alltid varannan helg när vi alla är samlade.Men när söndag kväll kommer och dom åker hem,så kan jag ärligt erkänna att mitt psyker är helt jävla slut,så jag går oftast och lägger mig då och lämnar dom två minsta till världens bästa särbo,som gör alltför för oss..Men att upp och jobba  och lämna på förskolan kl 06 på måndagen efter en barnhelg,är inte alltid det bästa för mitt psyke..Men jag försöker! Försöker för dom som inte förstår och för dom som inte ”vill”förstå…Men just nu är jag ändå extremt tacksam för att ha dom förstående och underbara människorna som jag har i mitt liv och jag älskar att få ha mina barn hos mig och jag gör allt för dom….Dom som faktiskt gör det lite lättare för mig i vardagen.. Tack för att  ni/du finns för mig nu när jag behöver det som mest,men kanske förtjänar det som minst som dom säger..😉

That’s life!

Så om du vill att vi ska bli/vara vänner så tveka inte att höra av dig…(haha låter som värsta kontaktannonsen😅)

Published in: on 29 september, 2016 at 19:25  Comments (1)  

it sucks when you realize ……

Published in: on 26 september, 2016 at 20:21  Kommentera  

Besvikelsen över att snart vara tbx på ruta 1 igen..

Till dig kära helvete!

Hade klarat mig så länge utan utan dig. Dagar hade blivit veckor, och veckor blivit månader,månader hade blivit år…Jag minns sist vi träffades och minns även då, hur jag  hoppades på att det skulle vara sista gången,du kom och förstörde mitt liv.Jag hoppades också då att vi kanske aldrig mer skulle ses igen,att våra vägar aldrig mer skulle korsas. Jag hade hoppats på att du kände samma sak,att vi äntligen var klara med varandra,du och jag…

Så det är var en extrem besvikelse och känsla av misslyckande ,jag kände när du  nu dök upp igen 2 år senare…
Tårarna har forsat ner från min kind  varje ensam stund i flera dagar och det ända jag tänker är;Inte igen! Inte en gång till,snälla kom inte tillbaka och förstör allt det fina jag försökt att bygga upp nu!!! Snälla låt mig inte fastna i ditt mörker igen..

Jävla ångest,jävla liv, jävla beroende!jävla Borderline som förstör allt !!!!

Published in: on 23 september, 2016 at 20:45  Kommentera  

Förvirrad,vilse,kaos,ångest

Det är så jävla mycket som snurrar i mitt huvud nu och jag har ingen som jag VILL dela det med..Så därför väljer jag att ta upp mitt bloggande här igen..Just nu mår jag fruktansvärt dåligt,jag vill bara ta en stor näve piller eller röka en mega bong,allt för att slippa känna och tänka,allt för att få fly verkligheten om så bara för en dag…MEN jag gör inget av att..Jag försöker härda ut och tänka att detta helvete kommer att gå över..Tänker att om jag skriver om vad jag känner så förvinner kanske suget,känslorna av värdelöshet,ångesten …..och jag mår kanske bättre..Jag vet inte..

Jag är så jävla medveten om vad jag kan förlora om jag får ännu ett återfall,jag vill inte de! Men just nu vill jag heller inte må såhär,jag vill inte må dåligt,jag vill inte hata mitt liv..Jag vet att det bara är en tillfällig känsla,men just nu känns den så jävla verklig och så fruktansvärt sann..Jag har alltid sagt till mig själv att jag INTE kommer att leva till min 30års dag…men nu sitter jag här..Efter månade/år på psyk och DBT och läkare hit och mediciner dit så trodde jag att jag verkligen fått livsviljan tillbaka för gott..På söndag fyller jag 34….Har mitt liv blivit så mycket bättre nu så jag vill fortsätta leva?! Eller försöker jag bara få alla andra att tro att jag är ok? Är jag ok? Vad är det som händer inom mig? Jag har haft 1 stort återfall på 7 år..Det är väl ändå nått jag ska vara stolt för? Är jag påväg att sabba allt igen? Jag vet inte..Jag vet ärligt inte alls vad det är som håller på att hända,eller hur jag ska hantera det..Allt beror ju på hur pass allvarliga mina tankar och känslor blir,kanske bör jag då vänta tills jag vet? Eller borde jag söka hjälp redan nu? Trotts att jag inte alls vet hur pass dålig jag är påväg att bli,det kanske inte blir värre än såhär och så vänder det..Eller så gör det de inte..Jag vet inte..Men känns dumt att söka hjälp om det ändå inte blir värre,som det är nu så kan jag ju ändå hantera livet..Vill inte se folks nickningar om hur värdelös och misslycka jag är,precis som dom trott och väntat på att få bevis på,vill inte vara någons till besvär,folk har nog med sitt egna,dom behöver inte belastas med mina och dom stackare som inte gör annat än att vänta på att jag ska misslyckas igen,ska dom få som dom vill?vill hellst inte synas eller finnas alls…Vill bara få vara..Vill heller inte hamna tillbaka i ett liv av droger,självskada och längtan efter att få dö..Vill inte hamna där igen,kommer kanske inte hamna där igen…Jag vet inte,just att inte ha någon som hellst kontroll och att inte veta vad som händer från dag till dag,gör allt ännu värre och trissar igång ångesten…Jag måste veta,jag måste ha kontrollen över mitt liv och mina val…Jag har inte det riktigt nu och det skrämmer mig….Så jävla mycket tankar och känslor som snurrar inom mig nu så det finns inget stopp.Så för att slippa tänka,känna och hata allt eller FRAMFÖRALLT undvika att sabba alla jag kämpat för…Så försöker jag sova bort skiten,ihopp om att i morgon ska vara en bättre dag..

Published in: on 22 september, 2016 at 18:47  Kommentera  

Farväl och tack!

NanFanLee Finns inte längre,pga tidsbrist och för att familjen har fått tillökning med 2 kottar till sen NanFanLee skapades 08.. Så nu är det helt enkelt dags att ta farväl. Stort tack för all feedback genom åren och tack alla ni som följt min resa fram tills idag.. Kanske ses vi i en ny blogg i framtiden,eller inte.. Stort tack iaf för denna tiden!

3bc1321bbb37c4142e15a15df2f04507

 

Published in: on 6 april, 2015 at 10:28  Comments (2)  
Tags: ,