Otacksamhet och andras falskhet

Precis det känner jag.,jag känner mig otacksam….Fyfarao för mig!!!

Jag har ändå haft turen i mitt liv och lyckats skaffa mig en utbildning,jag har ett fast jobb(även om det är på tiden att byta) Men framförallt så har jag fått den fantastiska gåvan att föda 5  helt olika men ändå så underbara barn,det är inte alla som får den chansen,vissa får inte ens chansen att föda 1… Så varför är jag då såhär otacksam? varför mår jag som jag gör och framförallt?! Varför känner jag sånt hat emot livet??? Varför är jag inte lika dumsnäll och godtrogen som andra?Iofs är väl det bra..Vi människor är så extremt jävla falska och dom få stackare som inte är de,dom är sällsynta..Jag behöver rakhet och 100% ärlighet för att knyta an till någon…Jag har faktiskt några guldkorn i mitt liv,men att hitta fler är som att leta efter en nål i en höstack,Jag vill faktiskt ha fler ÄKTA vänner,Men alla ska ha en sådan Tuff/Hård/perfekt/Lycklig ect,ect fasad så jag vill spy,jag passa inte in oavs hur mycket jag försöker..Det blir bara falskt!! Tyvärr!! Ärligt?! Finns det inga fler roliga,riktiga,äkta,ärliga vänner?? Finn det dom verkligen på riktigt dom som aldrig,aldrig har problem eller liknande?? Eller är vi människor bara sååå sjukt vla falska???…Det kan ju omöjligt bara vara jag och mina små,små guldkorn?! Iofs så vet jag ju om fler,som fan har det värre än mig,men på ett annat sätt och det är ändå gifta par med hus,barn ,jobb osv osv…men det sjuka är ju just att dom är så saaatans falska utåt,men sanningen kommer ju alltid fram till dom närmaste,allt berättas ju för dom oavsett om dom vill veta eller inte 😉 Löjligt är det iaf,för att spela perfekt leder bara till större problem,det är bevisat både av egen erfarenhet och genom andra som berättar Så??…..Varför är folk så satans falska egentligen,vad känar man på de?? Jag försökte en gång..JISSES!!!!  Hur tror ni det slutade??? Jo som alla vet!!! Det slutade med ett tablettmissbruk  och en psykos jag inte ens önskar min värsta fiende,det ledde till mitt första och enda extrema självmordsförsök,tyvärr så kom dåvarande sambo hem och allt slutade med att jag låg på HIVA(hjärtintensiven) ett par dagar och sen X-antal månader på psyk för att komma tillbaka… Vet egentligen inte vart jag vill komma med detta..Tappade nämligen tråden lite…pga minnerna….Iaf så stör känslorna mig,jag kunde ju fasen inte ha det bättre än vad jag har nu!!! Jag har aldrig haft det såhär bra med jobbet,världens bästa särbo som gör allt för mig,världens bästa barn,värlens bästa lägenhet(som iofs skulle kunna vara bättre med snyggare tapeter och golv,men allt kan väl bara bli bättre för alla i den idylliska världen😉.Men ändå..Allt flyter liksom på exakt så som jag vill ha det nu,jag tar mina mediciner som jag ska osv,osv..så sluta gnälla och SLUTA leta och vänta på sånt som ändå inte finns mer än i fantasin,din dumma otacksamma människa!!! Var istället glad och tacksam för det du har,här och nu!!!

Kan vara rädslan för att allt snart kommer gå i bitar,som det alltid gör,nått kommer hända,det gör det alltid när det går bra…Så…Kan vara det som gör att jag inte vågar..Vågar hoppas och tro på att äntligen få må bra,leva mitt liv  mina vilkor, på riktigt,utan tabletter och skit!!Utan att spela helt enkelt!! Att bara vara jag och att det faktiskt inte Alls är fel  mig och mitt liv!! För alla är olika och alla har olika mål!!!

Mina två underbara pojkar sover nu,så det blir soffläge och full njutning av tv,utan ,stimm och stoj..bara full njutning av att få vara helt ensam en stund innan jag kryper ner hos dom..(ja vi samsover)Men jag har känt sista tiden nu att jag verkligen behöver denna tiden för mig själv så extremt mycket.Jag behöver vara HELT själv för att kunna ladda mina batterier(mitt krävande psyke)

I morgon ska jag hämta mina 2 stora barn och det kommer bli en helg full med bråk,stimm,tjaffs,godis,pizza,film och massor av mys..Som alltid varannan helg när vi alla är samlade.Men när söndag kväll kommer och dom åker hem,så kan jag ärligt erkänna att mitt psyker är helt jävla slut,så jag går oftast och lägger mig då och lämnar dom två minsta till världens bästa särbo,som gör alltför för oss..Men att upp och jobba  och lämna på förskolan kl 06 på måndagen efter en barnhelg,är inte alltid det bästa för mitt psyke..Men jag försöker! Försöker för dom som inte förstår och för dom som inte ”vill”förstå…Men just nu är jag ändå extremt tacksam för att ha dom förstående och underbara människorna som jag har i mitt liv och jag älskar att få ha mina barn hos mig och jag gör allt för dom….Dom som faktiskt gör det lite lättare för mig i vardagen.. Tack för att  ni/du finns för mig nu när jag behöver det som mest,men kanske förtjänar det som minst som dom säger..😉

That’s life!

Så om du vill att vi ska bli/vara vänner så tveka inte att höra av dig…(haha låter som värsta kontaktannonsen😅)

Published in: on 29 september, 2016 at 19:25  Comments (1)  

One CommentLämna en kommentar

  1. Tyvärr får vi ju inte vara vänner


Berätta vad du Tycker/Tänker och Vill..

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: